|
Publicerat den den 31 augusti 2012 09:55
Ibland blir rollerna jag har att spela för många. Idag har jag begått en synd, enligt mig själv. Jag missade rollen som tandfé. Min dotter tappade en tand igår, och i morse sprang hon förväntansfull till sin tandask för att se om tandfén hade lämnat en gulltia. Men det hade hon inte... Oförlåtligt. Tycker jag. Min dotter tog det med ro och sa att det nog kommer en peng nästa natt men för mig känns det som ett enormt misslyckande. |
|
|
Publicerat den den 22 augusti 2012 10:01
Att följa barnens väg genom sorgens många färger och skiftningar har varit lärorikt på fler sätt än jag anar. Barnen är så orädda. Lika nytt och nyfiket som det är att upptäcka och sätta ord på pirret i magen inför första skoldagen, eller tvekan och obehaget att stå inför en stor publik, lika livstörstande utforskar barn sorgen. Om de tillåts. Om de stöttas. Bekräftas.
Precis det som barn behöver i all sin utveckling. |
|
|
Publicerat den den 18 augusti 2012 11:13
Jag står i startgroparna för ett nytt projekt med mål att förbättra stödet för barn som är anhöriga till svårt sjuka familjemedlemmar. Det gör att jag återupplever alla minnen från vår tid som anhöriga. Allting började i december 2007. Julaftonen firade vi i en sjuksal på neurokirurgen på
Karolinska sjukhuset. Min man hade precis opererats, en stor tumör hade tagits
bort ur hans ryggrad. Han fick starka mediciner, operationssåret lades ofta om och
han fick endast ligga ned för att inte vätskan som skvalpar runt inuti ryggmärgen
skulle läcka ut. |
|
|
Publicerat den den 13 augusti 2012 08:14
Priset man får betala för ett långt ledigt sommarlov är att den första måndagen på nya terminen känns extra svår. Min son har sovit dåligt i natt, vaknat i mardrömmar och varit nära till gråten ett par gånger under morgonen. Min dotter hade ont i magen då hon vaknade och förklarade hur pirrig hon kände sig. Jag försökte vara en cool mamma som lugnt förklarade att jag behövde jobba nu men att jag hämtar dem tidigt i eftermiddag. |
|
|
Publicerat den den 7 augusti 2012 15:11
Min son har varit orolig hela sommaren. Nattetid. Haft svårt
att somna och vaknat flera gånger varje natt. Kanske är det en normal
utvecklingsfas. Han är nio år och efter vad jag har läst och hört kan det vara
en känslig och tung period. Alla barn känner ibland denna oro. Oron för att
lämnas, bli övergiven. Igår satte han ord på sin oro:
”Mamma, jag är så orolig för att du ska försvinna. Jag är
bara nio år. |
|
|
Publicerat den den 4 augusti 2012 20:17
Det gick inte att blunda för det längre. Mitt sommarhus
måste målas. Falu rödfärg är enkelt att slabba på, man behöver inte skrapa
gammal färg och det krävs inte så mycket verktyg och förberedelser. Men när man
är den enda vuxna personen i hushållet krävs makalöst mycket för att ens
målarfärgsburken ska öppnas. Men jag tog för några dagar sedan tjuren vid
hornen och satte upp ett mål för mig själv. |
|
