Speglingar
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Speglingar

Sedan min man dog har jag letat överallt efter speglingar. Sökt sätt att få känna igen mig i min sorg. Jag har läst romaner om sorg, ofta skrivna av äldre änkor, som målande berättar om många minnen, från många år. Men inga historier om änkor som står precis i början av sitt liv, mitt i de kaotiska småbarnsåren. Med allting kvar men utan någon att dela det med.   

Jag sökte efter dikter om sorg. Fann ord om saknade släktingar, smärtsam längtan och återigen; de äldres sorg. Poesi om de som förlorat sin livskamrat efter ett helt liv tillsammans. Men inte många ord om den som förlorar sin livskamrat precis när livet tar sin början. Och vad man gör med alla krossade drömmar.   

Jag såg filmer om sorg. I filmerna fann jag faktiskt historier om unga kvinnor som förlorat sin man. Kvinnor som stod ensamma med sin sorg. Som kunde flytta till nya städer, forma om sina liv och gå vidare till det deras hjärta sa åt dem. Inga filmer om att vara småbarnsförälder mitt i den där sorgen. Om att längta bort och börja om men ändå stanna kvar, för de smås skull.   

De böcker jag har läst och de filmer jag har sett, visar ofta att den sörjande, på något sätt, håller kvar sin älskade. Samtalar vidare, ser sin döde anhörige vid sin sida, möter dem i sina drömmer och håller fast vid relationen. Det verkar så trösterikt. Jag har aldrig trott mig se min man. Endast ett par gånger under de tre år han har varit död har jag drömt om honom. Jag har aldrig fått en ingivelse att prata med honom för jag känner ingen närvaro av det slaget. Här i min ensamma verklighet är allting så brännande tyst. En tystnad som jag inte kan spegla mig i någonstans. Vilket gör att jag känner mig än mer ensam.

2 kommentarer på Speglingar:

Kommentarer RSS
Annika Thunholm on den 19 juli 2012 05:55
Jag ska inte säga att jag förstår dig för det kan jag inte göra då jag inte misst min partner åt döden. Däremot har jag förlorat honom på annat sätt och det är också en stor sorg. Sorg är stort!! Du är en fantastisk kvinna som pga din sorg ändå kommit så långt i ditt liv. Fortsätt skriva och vara den du är, du är fantastisk. Kram
Svara på kommentar


Monika on den 7 augusti 2012 15:22
Tack Annika!
Svara på kommentar

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint