Jag tror på själva livet
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Jag tror på själva livet

Många har ifrågasatt min inställning och tro på att allt som sker har en mening. Kanske inte ifrågasatt det men själva haft svårt att se meningen med att en ung människa rycks ifrån livet. Jag har givetvis stångats med samma undran. Varför - har varit en fråga som ekat i mitt huvud, ofta. Men jag har vägrat att låta de tankarna äta upp mig. Jag skulle fullständigt ha gått sönder om jag hade tillåtit mig att fastna i det tänket.

Min man hade en inställning till livet som jag vet att han fann styrka i: "Det man inte kan göra något åt, det är det ingen idé att ödsla ilska och energi på." Jag hade väldigt svårt för det, förut. Jag har ett starkt humör och reagerar snabbt, tyvärr ofta med ilska. Sådan är jag fortfarande men jag har lärt mig att rikta min ilska bättre, använda mig av den. Tack vare min ilska över hur osynliga barnen var under sin pappas sjukdomstid har jag idag hittat vägar att kunna påverka situationen för barn i liknande lägen. 

Jag minns den avgörande stunden då jag lärde mig att anamma min mans synsätt. Det var för drygt tre år sedan. Vi satt på läkarens kontor och fick höra orden vi fasat för länge. Ord som sa att nu fanns inget mer att göra, cancern hade spridit sig i min mans kropp och nu kunde det gå snabbt i slutet. Hela min värld rasade. Min man som satt bredvid mig var fortfarande den som bar oss båda. Han la sin hand på min och viskade: "Det blir bra."

I den stunden hade jag ett val. Jag hade kunnat låta min ilska brusa upp, jag hade kunnat skrika och gråta och sparka vilt. Men vem skulle jag ha varit arg på? Vad hade jag kunnat göra för att förändra situationen? Ingenting. Och det fanns ingen person att vara arg på. 

Jag sörjer min man och jag kommer att sörja honom i hela mitt liv. Men jag kan inte, hur starkt jag än vill det, påverka det faktum att han inte fick leva längre. Så jag väljer att tro att att det finns en mening med det hela. Jag tror att jag lever ett bättre och lyckligare liv, om jag tror på att det finns en mening med livet, även det liv som blev kort. Jag har ingen religiös tro på någon gud. Det ger mig ingen tröst att tänka på i alla fall. Jag vill tro på själva livet. 

Skulle jag se på det som händer som meningslöst skulle jag bara överleva. Jag skulle vara en usel mor och inte ta tillvara på livet alls. Och sådan vägrar jag att bli! Ledsen, sorgsen och arg kan jag vara. Men inte bara det. Jag vill känna alla känslor. Jag vill se det magiska i varje dag. Jag vill känna tacksamhet för att jag är frisk. Jag vill känna lyckan över mina fantastiska barn -varenda dag. Jag vill se och uppskatta den rikedom jag har; i alla de jag älskar och alla goda förutsättningar som faktiskt finns i mitt liv. För jag vill leva mitt liv - inte bara överleva.

0 kommentarer på Jag tror på själva livet:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint