Sagoögon
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta
Du skulle inte känna igen dig.

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Sagoögon

"Det här är livet! Att ha sommarlov ochatt få äta pizza!" 

Det var gårdagens bästa kommentar från min lilla prinsessa, när hon glatt bar hem pizzakartongerna. Är man sju år så är det nuet som gäller. Även om hon också kan tyngas av bekymmer och oroa sig för än det ena, än det andra, så kan den ögonblickliga lyckan få lysa upp hela hennes dag.

Det är hon och hennes bror som lär mig hur man lever här och nu. Att det finns något i precis varenda dag som går att njuta av. Jag känner oro för mitt banklån, grubblar över hur jag ska hinna med mitt arbete och samtidigt vara en helt närvarande mamma. Jag ångrar sådant jag sagt eller som jag inte gjort, funderar på hur jag ska få ordning på tillvaron och ältar sorgsna tankar. Jag tänker på personer som  jag saknar och oroar mig för att jag inte ska räcka till i alla roller jag har. Men med barnens hjälp ser jag också vad jag har att glädjas åt. Varje dag finns det lyckostrålar att hitta, även om molnen känns mörka och tunga. 

Under min utbildning till förskollärare fann jag några tänkvärda rader skrivna av Victor Blüthgen:

"Ta ej alltför hårt på livet,
då är allt för mycket givet.
Om du sagoögon,
då är världen underbar."

Så har jag grundat min yrkesroll. Med sagan ständigt nära. Det magiska tänkandet som hjälp att göra världen begriplig. Och så vill jag leva. Jag fortsätter att berätta för mina barn om den lilla vätten som bor i en stubbe bakom vårt hus. Vätten som ibland lämnar små presenter till oss. Visst har vi sett honom också, någon gång när han ilade genom gräset? 

Jag vill fortsätta tänka att pengar är en världslig sak. Jag fortsätter att ana min mans närvaro varje gång en fjäril flyger framför mig. Jag vill fortsätta att stanna upp och lyssna till hur regnet låter mot taket, jag vill försöka se hur bladen ser ut precis i det ögonblick de slår ut ur sin knopp. Jag ska leta vidare efter regnbågens slut och fortsätta att ana älvor i dimman. Jag tänker fortsätta att tro på att sagan än en gång kan bli sann för mig. Att det än en gång kommer en prins, som kan locka fram prinsessan i mig. Mina sagoögon kommer jag att värna om - alltid.

0 kommentarer på Sagoögon:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint