Musiken kommer ihåg
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta
Du skulle inte känna igen dig.

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Musiken kommer ihåg

Musik har alltid varit det viktigaste redskapet att använda då min själ har varit trasig. När jag var 20 år gick jag igenom en större kris. I samband med det sattes "Kristina från Duvemåla" upp som musikal. Jag såg den  inte förrän flera år senare men skivorna med musiken köpte jag samma dag som de släpptes. Jag lyssnade och lyssnade, led i min sorgsenhet, lyssnade om igen och lärde mig alla texter. "Kristina" hjälpte mig ur den krisen.

Hur man hanterar tidiga kriser lägger en grund för hur man klarar av svårare kriser längre fram i livet. Jag kan känna att det stämmer. Musik är, och har, under mitt livs svåraste kris, varit oerhört viktigt för mig. Men det är inte bara musiken som ger mig trygghet. Det är själva vetskapen om att när jag befinner mig på den absoluta botten så är det okej att vara där. För jag vet att jag har kapaciteten att kunna ta mig upp igen.

Just nu har jag glidit ner och känner mig rätt nära botten. Den här gången är det inte saknaden efter min man som drar ned mig men jag låter mitt hjärta utsättas för än det ena än det andra. För så har jag ju valt att leva - fullt ut. Men då får man räkna med att dimpa ner så här emellanåt. Jag förvånades ikväll över min förmåga att faktiskt kunna klara av det. Att jag har kraften att kravla mig upp gång på gång.

Men när jag ändå är här nere på botten tillåter jag alla mina sorger att välla över mig. Och då är musiken kraftfull att ta till. Jag har lyssnat på The Cure ikväll, och utsatts för de minnen som då dykt upp. Jag har lyssnat till musik som var betydelsefull för mig under min tonårstid, och låtit bilder från länge sedan komma tillbaka. Och jag har lyssnat på musik som för mig är ny. Som jag fått presenterat för mig helt nyligen, och genom de tonerna har jag hittat nya delar av både mig själv och av personen som blivit min musikmentor. 

Men mest ikväll har jag spelat den här:
Jag har alltid gillat den låten och i dess toner kommer till en början minnen från den första tiden med min man. Då vi var unga, lyckliga och friska. Men just den här versionen hörde jag inte förrän den dag då jag planerade musiken som skulle spelas på min mans begravning. Så just nu bär jag bilder från den stunden i mitt inre. Bilden av min son som med storögd blick tog in alla intryck i kyrkan. Min dotter som i sin hand höll de små ängsblommorna, redo att lägga på kistan. Den vita kistan med de röda rosorna på. 

Jag tänker stanna här nere i ledsenheten och sorgen så länge jag orkar. Jag tänker lyssna på Winnerbäck en gång till och låta hans röst ge mig den där närheten som jag ändå får till min man i dessa sorgsna stunder. Imorgon kanske solen ler åt mig igen. Då kanske ytan går att nå.


2 kommentarer på Musiken kommer ihåg:

Kommentarer RSS
Linda Kennerhed on den 12 juni 2012 05:28
Hej! Jag måste ändå bara få säga att du skriver så himla fint och tänkvärt. Du kommer att komma upp igen och du kommer att få känna dig lycklig igen och det är ok att känna som du gör. Du gör det bästa för dig och dina barn. Det kan ingen ta ifrån dig. Har läst dig ett tag men aldrig kommenterat, har känt flera gånger att jag bara skulle skriva att jag tycker om att läsa det du skriver trots att jag inte är i någon liknande situation som du har varit/är. Jag finner ändå kraft i dina ord och tänker på hur lyckligt lottad jag ändå är. Lyssna på den sången och finn styrka! Hälsningar Linda
Svara på kommentar
 
Monika on den 12 juni 2012 06:50
Tack Linda! Det är en värdefull förmåga, att känna hur lyckligt lottad man är. Att hitta lyckan litegrann varje dag. Jag finner styrka i så mycket. I att få ord från någon som du är ett sätt. :)Tack!

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint