Så nära
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Så nära

Igår hjälpte jag min son att göra ett minnescollage av sin pappa. Hans uppgift var att klippa ut bilder från tidningar som påminde honom om hans pappa, för att sedan klistra upp bilderna på ett stort pappersark. Så det blev till att gräva djupt ner i alla minnesrötter. Att leva med barn i sorgen, även om flera år har gått, är att ständigt ha sorgen nära invid sig. Ständigt vrida på sina minnen ur nya vinklar, förklara med nya ord, hitta ny förståelse.

Högst upp på en bokhylla i min pojkes rum finns en stor, vit kartong. Den är fylld med dokument, tidningar, pocketböcker, solglasögon, vykort, gitarrsträngar, noter, teckningar och småprylar. Allting var min mans. Saker som han hade i rummet på sjukhemmet när han dog. 

Jag visste att det fanns flera musiktidningar där, som min son säkert ville hitta bilder i. Så jag tog ned lådan och vi gick tillsammans igenom alla saker. Minsta nyckelring vi fann däri, var så fylld av minnen att jag kippade efter andan. Jag var inte helt beredd på det. Att prylar kunde smärta mig så skoningslöst.

Men min son älskade stunden. Han ville veta varje historia, bakom varje sak. Var pappa hade köpt sina solglasögon, vilket rockband han gillade bäst och hur man fäste de där polismärkena på uniformsskjortan. Han tog fram gamla fotografier som låg i ett kuvert. Bilderna var från när hans pappa reste runt i USA. Vid tiden för den resan kände inte vi varandra men jag berättade det jag mindes av vad han hade sagt. Jag kunde återge en historia om att han var vid Niagarafallen och hur han upplevde Grand Canyon.  

"Vad mycket pappa berättade om sitt liv för dig." sa min son förvånat.

Med ens förstod jag att det är genom mig som han nu sitter här på golvet och försöker lära känna sin pappa. Den 6-åriga pojken som tog avsked av sin far vid en sjuksäng för tre år sedan, han kände sin pappa som han var i nuet. Men inte så mycket om vem han var.

Så jag fylls av tacksamhet över av att ha en massa prylar att kunna ta fram. Att han faktiskt hann berätta så mycket om sitt liv. Och att jag har förmågan att kunna stanna upp och så noggrant jag kan, återge varje känsla, varje ord, varje minne. Sådan tacksamhet över att, tillsammans med våra barn, få ha honom och sorgen så nära invid oss.

2 kommentarer på Så nära:

Kommentarer RSS
Carina on den 23 maj 2012 17:45
Monica! Jag följer din blogg och tar till mig av dina kloka ord. Du stannar upp, minns och återger och framförallt så vågar du så mycket. Tack för att du delar med dig av all din och din familjs erfarenhet!
Svara på kommentar
 
Monika on den 24 maj 2012 07:37
Tack Carina, för dina fina ord! Kram till dig!

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint