Återbesök
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Återbesök

Idag har jag varit på studiebesök på Astrid Lindgrens barnsjukhus, vid Karolinska i Stockholm, för att kunna ta del av och få se hur lekterapi och medveten barnsyn kan fungera inom vården. Mötet med en inspirerande lekterapeut och hennes kloka chef gav mig ny luft under mina vingar. Jag har ju en vision om att kunna hitta sätt att förbättra livssituationen för barn som lever som anhöriga till svårt sjuka föräldrar och den nypa tro på att det arbetet är värt all möda växte idag. 

När jag anlände i förmiddags till sjukhusentrén slog det mig plötsligt att jag inte satt min fot där på tre år. Jag förstod med ens vad den där lite oroliga, nervösa känslan i magen jag hade i morse, handlade om. Varför mina steg från bussen var så långsamma och varför det med ens blev så svårt att dra djupa andetag. Jag greppade ett hårt tag om min handväska och fick riktigt ta sats innan jag klarade av att kliva in i sjukhuset.  

Det var ett agerande som inte alls är likt mig. Jag klampar lätt in i alla nya sammanhang, hälsar glatt på nya människor och tycker om att få komma till olika platser varje dag. Men för mig var ju detta gamla välkända kvarter. 

Det första jag såg innan jag klev in i entrén var skylten som pekar mot Radiumhemmet. Jag kan vägen dit utan att tänka. Jag vet hur man hittar dit via katakomberna under sjukhuset och jag vet precis vilka dörrar som är tröga att öppna och hur många trappsteg det är i trapphuset.  

Innanför entrédörrarna finns Pressbyrån, där min man köpte rosor till mig på alla hjärtans dag. Det var liksom den enda butik som han lätt kunde ta sig till och jag minns att han ursäktade sig för att inte ha mer fantasi än en bukett rosor.  I samma kiosk brukade jag köpa kvällstidningar och salt lakrits. Särskilt minns jag den där kvällen då vår son ensam skulle sova över hos sin pappa under en av behandlingarna. Då köpte jag varsin påse Djungelvrål till dem. Från den dagen är den sortens godis vår sons favorit. 

På andra sidan huvudbyggnaden ligger parken, dit vi tog med oss barnen så att de kunde få springa av sig, den där skräckfyllda våren för tre år sedan. Jag är säker på att träd och buskar där snart börjar blomma lika prunkande, med lika starka dofter och ljusgröna blad som vi upplevde då. Men jag klarade inte av att gå dit idag. Jag måste ta alla intryck i små doser. Men sakta under förmiddagen, fick jag insikten om att jag ännu har en hel del kvar att bearbeta. 

Tillsammans med den visa lekterapeuten idag kom jag fram till att jag ska ta med barnen dit. Äta picknick i parken. Minnas vilket rum som pappa låg i och köpa Djungelvrål i Pressbyrån. För att sedan avsluta i lekterapins lokaler, dit vi borde ha fått gå för tre och fyra år sedan. En heldag på Karolinska sjukhuset, det tror jag vi alla tre skulle må bra av. 

Jag tror nämligen på att i små doser i taget, utsätta oss för sorgen i alla dess skepnader. Förr eller senare kommer vi säkert att ha ärenden till det sjukhuset och då är det bra om vi i ro, tillsammans, har mött de tunga minnen som finns där. För det enda jag kunde önska i morse då jag klev av bussen var att få hålla mina barn i händerna. Det är de som ger mig modet att stå rak när allting svajar.

0 kommentarer på Återbesök:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint