Styrka?
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta
Du skulle inte känna igen dig.

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Styrka?

Idag ombads jag att formulera hur jag levde de sista dagarna av min mans liv. Vad jag gjorde under alla de långa timmarna, hur jag tänkte, vad jag hade fokus på och hur jag resonerade. När jag letade i minnet och sökte efter rätt ord fick jag en insikt om vilken otrolig tyngd jag hade att bära på då. Det första jag kom på att beskriva av de sista dygnen var:

"Jag somnade alltid efter att min man hade somnat på kvällarna. Som för att hålla kontroll över situationen, trots att den var fullständigt utom min förmåga att kontrollera."

Just de där kvällarna minns jag tydligt än. Eller nätterna snarare. Han ville gärna hålla sig uppe och se teve och film tills han inte orkade hålla sig vaken längre. Han sov illa på grund av smärta, ångest och tunga mediciner men han märkte att han sov bäst om han somnade efter kl 2 på nätterna. 

Jag ville alltid hålla mig vaken tills jag hörde hans djupa sömnandetag. Kanske för att det var det tryggaste ljud jag visste. Kanske för att utnyttja varje tänkbar sekund att få uppleva hans närvaro. Kanske för att kunna kontrollera hans tillstånd och vara beredd, om det möjligen fanns något jag kunde göra för att få honom att må bättre.

Min kropp klarade sig på de fyra timmars sömn jag fick om nätterna. Min modersinstinkt klarade av att lyhört lystra till barnens frågor och försöka se vilka behov de hade i stunden. Men jag själv hamnade så långt ner på min egen prioriteringslista att jag kan förundras över att jag ens finns kvar idag. 

Vad makalöst mycket jag klarade av. Vad otroligt viktigt det känns för mig att se tillbaka och inse vilken styrka jag måste ha haft. Jag har haft så svårt för att beskriva det som styrka tidigare, det handlade ju aldrig om ett val. Jag gjorde bara det jag var tvungen till. Men det är ju inte förrän man tvingas in i det allra svåraste som ens krafter sätts på riktigt prov. Jag har prövats och idag när jag har ett val så väljer jag att se styrkan i mig. Och jag försöker att vara stolt över den.

0 kommentarer på Styrka?:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint