Närvarande, nära
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Närvarande, nära

Påskhelgen har vi njutit av i vår älskade dalaby. Jag har den senaste tiden känt mig så trött, i både kropp och själ, dyster och vemodig. Ledsen helt enkelt. Så att få komma hit var precis vad jag behövde. Här hittar jag alltid ny energi. Det vackra landskapet och den klara luften ger min själ den påfyllnad den så väl behöver. 

I tio år har jag haft det här huset. Ett halvår innan vi gifte oss köpte vi det. På de tio åren har jag rotat mig så djupt här. Mina förfäder kommer visserligen från bygden och jag har släktingar i flera av de närliggande byarna men här, i min lilla by, finns mina barns rötter. I det här huset har de tagit sina första steg, här har de badats i balja på den solvarma verandan, här har de sprungit nakna i gräset och dansat runt majstång och julgran. 

Här finns barndomsskratt och magiska nätter. Den lilla vätten som lämnar små presenter bor fortfarande i stubben ovanför huset. Här är tiden oändlig, leken levande och här är de stjärnklara nätterna så klara. Här finns deras pappa kvar i varje vrå. Taket på huset lade han själv om för några år sedan och hammaren är fortfarande svart av taklimmet. Den röda vinbärsbusken vi fick i bröllopspresent växer sig allt kraftigare för varje år och olvonbusken som vi flyttade på trivs bra på sin nya plats. 

I förmiddags var jag ute och ansade körsbärsträdet, som vi planterade tillsammans hela familjen, för fyra år sedan. Trädet står stadigt nu. Jag anade knopparna och tror att det kommer att blomma vackert om bara några veckor. Plötsligt slog det mig att han aldrig fick smaka utav bären. Han grävde ner trädets rötter men fick inte ta del av dess frukt. 

När sorgen blir så konkret så att man nästan kan ta på den gör den så vansinnigt ont. Resten av den här dagen har jag känt mig så ensam. Vad ska jag med ett körsbärsträd till, jag är ju allergisk mot körsbär. Njuta av trädets blommor vill jag göra men då vill jag sitta bredvid min man under dess grenar. Marmelad kan jag koka men det är hans nybakade scones jag vill äta till den. När stammen har växt till sig är det hans och mina initialer jag vill rista in i barken. 

Så plågar jag mig i tanken under en stunds hjärtegråt. Sen tittar jag på knopparna igen och försöker tänka på hur lyckliga vi en gång fick vara. Att känna tacksamheten värma mig får mig att le och det är en skönare känsla än ensamhet. Så går jag in i huset och sätter mig vid köksbordet. Blickar ut genom fönstret och bestämmer mig för att han ändå är nära här. Närvarande på något sätt. Och helt ensam kommer jag ju inte att vara. Barnen finns med mig och vi ska tillsammans få njuta av körbärsmarmelad och vita blomsterknoppar, i många många vårar framöver.

0 kommentarer på Närvarande, nära:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint