Filmer och ensamhet
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta
Du skulle inte känna igen dig.

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Filmer och ensamhet

Att se på film var det stora intresse vi delade, min man och jag. Vi har sett oändligt många filmer tillsammans. På bio, i soffan under trötta småbarnsår och på en liten bärbar dvd-spelare i otaliga sjukhusrum. Att se på film i en smal sjukhussäng, tätt nära varandra, var befriande stunder då vi kunde rymma till fantasiplatser och förtrollade världar. Där det fanns spring i benen, underverk skedde, där det goda segrade och smärta inte fanns.

När min man endast hade ett par dagar kvar i livet började vi se 2008 års storfilm "Slumdog millionaire". Jag minns att det var mitt i natten, han hade svårt att somna så vi satte igång en film för att skingra våra tankar. Efter  någon timme började vi slumra till så vi stängde av den halvvägs. Vi hann aldrig se klart den.

Att ägna mig åt filmer är fortfarande min favoritsysselsättning. Jag fortsätter att frossa i alla sorts genrer och stilar. Vissa filmer ser jag gärna tillsammans med barnen och vissa filmer ser jag helst med en vän men jag går gärna på bio ensam och jag älskar mina sena kvällar i ensamhet framför teven. Igår fortsatte jag att se "Slumdog millionaire". Med smärtsam tydlighet mindes jag precis hur vi låg i varsin hård säng i det där lilla rummet på sjukhemmet, en natt för två och ett halvt år sedan. Scenerna mindes jag lika tydligt som om jag hade sett dem igår. Men jag ville ändå se den färdigt. Hur ont det än gjorde i mig, hur ensam jag än kände mig.

Samma sak var det med Harry Potter-filmerna. Vi började se av dem tillsammans och hann se de fyra första. Jag kan sörja så infernaliskt starkt att han inte fick se fler. Jag har valt att titta vidare på dem, med ett stort hål i mig. För just de filmerna som jag hade velat se ihop med honom får mig att känna mig så ensam. Han fattas mig så grymt mycket i just de stunderna. En sådan liten obetydlig detalj från ett liv men för mig är filmerna, och insikten om allt han gick miste om, en så stor del av min sorg.



0 kommentarer på Filmer och ensamhet:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint