Min blogg
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

februari 2012

Borta för alltid

I helgen besökte jag och dottern våra vänner i Solna. När vi klev av bussen utanför deras hus berättade jag för henne att precis här i närheten bodde hennes pappa när jag lärde känna honom.

”När ni blev kära.” sa hon och fortsatte: ”Men vem blev kär först? Han i dig eller du i honom?”

En svår fråga, jag blev tvungen att tänka efter hur det egentligen var. Och vad hon menade hon? Blir man inte kär samtidigt, eller hade han känslor för mig först eller var det jag som trånade efter honom till en början?

Tårar

När min mans hjärta slutade att slå, precis i samma ögonblick som lungorna tog sitt sista andetag, föll det en tår ur hans vänstra öga. Tåren rann ner över hans kind, långsamt. För mig var det som ett konkret avsked. Ett ljudlöst Hej då. Som att han ville ropa "Jag vill inte lämna er!".

Jag har gråtit så många tårar under de senaste åren. Jag har haft lätt för att gråta i hela mitt liv egentligen men upplevelserna kring min mans död har naturligtvis gjort mig mer ledsen.

Livslång kärlek?

Igår var det Alla hjärtans dag, och även om jag inte är typen som tycker att kärlek ska firas endast en dag per år så kändes det lite mer ensamt just igår. En sorgesam dag av eftertänksamhet blev det för mig. Jag tittade mycket på gamla foton och tänkte på min familj och även släktled längre bak i tiden. En sak som slog mig är hur många i min släkts historia som alltid levt samman med en och samma maka/make.

Stöd finns - men inte för alla

Jag mötte nyligen en man som hade förlorat sin son i cancer. Sonen var knappt tre år när han dog och han hade då varit sjuk i halva sitt liv. Mannen berättade om sin sorg. Om sina två äldre söner som den dagen förlorade sin lillebror. Han berättade om sin fru och om hur deras förlust hade fått dem att komma ännu närmare varandra. Och nu hade de ytterligare ett barn; en dotter som föddes en tid efter sonens död. 

Filmer och ensamhet

Att se på film var det stora intresse vi delade, min man och jag. Vi har sett oändligt många filmer tillsammans. På bio, i soffan under trötta småbarnsår och på en liten bärbar dvd-spelare i otaliga sjukhusrum. Att se på film i en smal sjukhussäng, tätt nära varandra, var befriande stunder då vi kunde rymma till fantasiplatser och förtrollade världar. Där det fanns spring i benen, underverk skedde, där det goda segrade och smärta inte fanns.

Kontakt

"Pappa blev en fågel." konstaterade min dotter en dag vid köksbordet. Jag undrade vad som fick henne att tänka så och hon sa:
"Jo, för varje morgon när jag går och sätter mig i soffan så sitter det en liten fågel ute på altanen."

Kanske är det hennes önskan om att ha sin pappa nära hos sig. En vilja att han ska kunna se henne, varje morgon. Att hon kan få ha en form av kontakt, nästan som en kommunikation med den där lilla fågeln.
Site Builder drivs av  Vistaprint