Födelsedagar
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Födelsedagar

Idag fyller min dotter 7 år. Jag smög försiktigt ur sängen i morse, ställde i ordning frukost på en bricka, väckte hennes storebror och bar in paket under skönsång. Hon strålade av lycka.  

 ”Det är så spännande mamma! Det var så länge sen jag fyllde år.” sa hon till mig igår kväll. Sen sa hon en sak till:
”Saknar du pappa?”   

 Hon är insiktsfull och intuitiv. Med en stor empatisk förmåga. Kanske kände hon av att min saknad efter hennes pappa var mer än vanligt stark just igår. Kanske syntes det i min blick att jag längtade efter honom. Kanske kände hon själv en extra stor önskan om att få ha sin pappa hos sig de där förväntansfulla timmarna före sjuårsdagen.   

 Två och ett halvt år har nu gått sedan han dog. Det är tredje gången hon fyller år utan att han får ta del av det. Det är sorgligt men vi har ändå börjat vänja oss vid saknaden. Vi har format nya rutiner för allt, hittat sätt att hålla honom nära i våra samtal och tankar och vi minns tillsammans vad han sa, tyckte och gjorde.   

 Imorgon skulle han ha fyllt 37 år. Vi skulle säkert ha fokuserat på vår dotters firande, ordnat barnskalas och låtit hennes önskemål vara viktigast. Han sa alltid att han fyllde 29 år och sen fyllde han inte mer. Från och med 30-årsdagen fanns det någon annan som var viktigare att fira.   

 Ja, så sa vi och så kommer det väl alltid att vara. Men hans födelsedag, den 14:e januari, kommer för alltid att vara en dag då jag kommer att tända ett ljus, skänka honom de vackraste tankar och tillåta den stingande smärtan i min saknad.

2 kommentarer på Födelsedagar:

Kommentarer RSS
Wenke Glädt on den 13 januari 2012 22:08
Du skriver så fantastiskt vackert och beskrivande...Jag följer din blogg och läser dina rader och vet att jag och mina barn(vi miste min sambo och barnens pappa,i dag är det 3mån)kommer att vara med om saknaden i alla "stora"stunder.Vi har klarat den första julen. Grattis till din flicka från oss.
Svara på kommentar
 
Monika on den 16 januari 2012 21:06
Tack snälla du! Det sägs att första året är tyngst, då alla högtider ska klaras av utan den man mist. Sen säger vissa att det blir etter värre år två för då förväntar man sig att det ska kännas lättare... Jag har med sorgsnad insett att det är livets allra mest lyckliga stunder som blir mest smärtsamma, för att man inte får dela dem med den man saknar. Jag kan tänka mig att när vår son tar körkort, när vår dotter gifter sig och när de tar examen och får egna barn - då kommer sorgen slå till skoningslöst. Men jag är beredd på det. Sorgen får finnas som en medresenär genom livet. Kram till dig Wenke!

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint