Min blogg
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

december 2011

Längtan

När saknaden övergår i längtan, det är då det blir ledsamt och tungt. Idag är en dag av längtan, för mig. Årets sista dag. En dag att summera, en dag att minnas och en dag att se fram emot nya äventyr.

Jag längtar efter min man - förstås! Han hade tänt fyrverkerier ikväll, tillagat gratinerad hummer och pussat mig vid tolvslaget. Istället får jag skåla ensam, nöja mig med andra skaldjur och låta barnen acceptera att det blir en nyårsnatt utan fyrverkerier.

Saknad


"Oh I miss you now, my love
Merry Christmas, merry Christmas,
Merry Christmas, my love"

Den här låten har jag lyssnat mycket på de senaste veckorna. Texten har jag smakat på gång efter gång i mina tankar. När jag lyssnar på musik är det alltid texterna som är viktigast och just de här orden formulerar lite av det jag känner. De beskriver hur saknaden blir större just i juletid.  Hur tystnaden kan bli för svår att hantera.

Otillräcklighet

Härom kvällen började min dotter prata om sin pappa, som vi gör så ofta. Hon mindes att han hade dropp och kateter i slutet och att han hade blodpåsar kopplade till sin arm ibland.

"Det var för att de försökte få honom att leva." konstaterade hon och sa sedan sorgset:

"Fast han lever ändå inte."

Den förvissningen gör ont i henne emellanåt. De stunderna smärtar det i mig som ingen egen sorg någonsin kan smärta.

Julefrid

Julpyntning pågår för fullt i mitt lilla radhus. Barnen spritter av julstämning, öppnar adventskalendrar och sjunger luciasånger. Jag har svårt att anamma julens förväntan, märker jag med visst vemod. Varför? Är det bara för att vädret mer liknar oktoberstormar och temperaturen knappt når ner under noll? Eller är det de senaste jularnas sorg som satt sina spår?

För fyra år sedan hade min man precis insjuknat i cancer och en vecka före jul opererades han för första gången.

Förberedelse

Jag vet att min man kände sig ensam. Hur nära vi än stod varandra, hur mycket tid vi än spenderade ihop och hur mycket jag än tog del av hans behandlingar och medicinscheman. Han var alltid ensam mitt i allt. Det är en av de stora sorgerna i mitt hjärta. 

Vissa dagar tog han promenader genom skogen alldeles intill vårt radhusområde. Han berättade att det fanns en stubbe som han brukade gå och sätta sig på. Där lät han gråten komma.

Ensam

 www.1177.seär landstingets informationssida där man finner råd om vård och information om sjukdomar. En del av sidan heter Tema cancer och där finns att läsa om hur det är att få en cancerdiagnos, om behandlingar och dess biverkningar, rädsla och kris, närståendes erfarenheter och även sorg berörs. Men där finns inget att läsa om hur det är att få cancer som småbarnsförälder. Hur det är att vara anhörig till någon som får cancer och samtidigt fortsätta vara en trygg förälder genom behandlingstid och skräck.

Att prata om döden

Jag minns en gammal kvinna som jag mötte på ett av de sjukhem min man vårdades på. Den äldre damen och jag satt vid varsitt bord i matrummet och läste varsin tidning. Jag väntade på min man och hon väntade på... ja, döden kanske. Hon vände sig mot mig och kommenterade kulturdelen som jag bläddrade i. 

”Tänk vad mycket nytt de kommer på hela tiden. Men det är konstigt att det inte finns någon som kan hjälpa en i att dö.
Site Builder drivs av  Vistaprint