Min blogg
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Du skulle inte känna igen dig.

Du skulle inte känna igen vårt hus längre. Jag har börjat byta ut våra möbler. Det finns dagar då jag skulle vilja slänga ut allting, rensa bort allt som minner om dig, bara för att få ny luft att andas. Men jag hinner inte. Och jag har inte råd att köpa nya möbler till hela huset. Och att radera en människa så totalt…det mäktar jag inte med. Din röda köksslev har jag kvar, det är den allra bästa sleven.

Livet efter

Det finns ett före och ett efter. Som så många upplever då något livsomvälvande inträffar. Idag är det precis åtta år sedan som det blev ”efter”. Idag är det precis åtta år sedan han dog.
 
För mig blir det extra tydligt när jag ser film eller lyssnar på musik. Jag och vår son tittar ofta på film tillsammans, och nu i veckan satte han ord på något signifikativt. Vi tittade på en film med Tom Cruise och han frågade när den filmen gjordes.

Fragment av minnen

 
Air – Orchestral Suite No. 3, av Johann Sebastian Bach, har alltid varit en favorit för mig. Alltid. Kanske har det att göra med att Beppe Wollgers hade den i slutet av sina barnprogram. Hur som helst gör den musiken mig lugn och trygg. Jag minns att min man också tyckte väldigt mycket om den, och att vi brukade ha den skivan som väckningsljud, så att vi varje vardagsmorgon väcktes av stråkar och lugn.
 

Du skulle fylla år idag

Idag är det din födelsedag. Du skulle ha blivit 42 år idag. Det är åtta år sedan som vi fick fira din födelsedag, du blev bara 34. Det är så löjligt länge sedan du togs ifrån oss, och jag har så svårt att förstå hur livet kunde fortsätta för alla oss andra, när ditt liv plötsligt tog slut.
 
Idag satt jag och tittade på vår son när han och hans innebandylag hade match. Jag ropade, hejade och kände mig stolt.

Skynda

Höstvisa, med Cumulus Text av: Tove Jansson, Melodi: Erna Tauro

”Skynda dig älskade, skynda att älska”
Den låten, sjungen på finlandsvenska, har jag alltid älskat. Jag har alltid tilltalats av vemod. Min man brukade stillsamt sjunga den för mig. Ibland spelade han gitarr till, ibland viskade han sången i mitt öra.
 
I dag hörde jag den på radio. Orden får en annan innebörd när jag hör dem i dag. Skynda. Vi behövde skynda att älska.

Leva livet fullt ut

Min man levde livet fullt ut. Under de nio år som vi levde tillsammans hann han göra så mycket. Han bytte yrke. Avslutade sin tid som lärare och utbildade sig till polis. Han spelade fotboll i ett division fem-lag. Han tog gitarrkurser och testade boxning. Han hoppade fallskärm och började lära sig italienska. Han hade så många planer och mål. Han fick oss i familjen att köpa biljetter till Kina, för att upptäcka världen tillsammans.

Sumpad tid

I dag tänkte jag på hur mycket jag har sumpat på grund av att min man dog. Hur mycket tid som har fått rinna förbi, och hur många upplevelser och möjligheter jag har gått miste om.
 
Egoistiskt tänkt. Men ärligt.
 
Så här var det: När vi var nygifta blev jag ganska omgående gravid. När vår son fyllde ett år blev jag gravid igen. Samtidigt som vår dotter föddes hade min man lämnat läraryrket och påbörjat sin polisutbildning.

Sju år som superhjälte

I dag är det 14 år sedan vi gifte oss. Och precis i dag är det 7 år sedan som han dog. Min Tomi. Denna konstiga kalenderdag, som alltid fångar mig med obeskrivligt många känslor.
 
I dag hade jag som föresats att klippa min gräsmatta. Det tar flera timmar, det är en stor yta, men det ska regna kommande dagar så jag ville få det gjort under dagen. Barnen skulle vara sysselsatta med fotbollsläger, så jag skulle nog hinna både klippa gräs, laga lunch tills de kom tillbaka och förbereda deras badkläder.

En självklarhet

I ett helt annat ärende talade jag i dag med en läkare om min mans död, och att det givetvis påverkat både mig och barnen mer än något annat gjort.
”Men han dog av cancer, så då måste ju sjukvården ha varit involverade även i er givetvis, och ni fick stöd av kuratorer och så?” frågade läkaren, mer som ett påstående än en fråga.
Hon tog det som självklart. Att det i Sverige är en självklarhet att en familj som får hela sin tillvaro sönderkrasad, fångas upp av professionellt stöd och ges chans till bearbetning.

Utan dig

Snart har jag levt i sju år utan dig. Och i exakt på dagen sju år var vi gifta. Precis lika lång tid med dig, som utan.
 
I går lagade jag korv stroganoff till middag. Jag gjorde på det nya sättet, så där som du brukade göra, med gräddfil istället för grädde. ”Det nya sättet”– jag tänkte så men räknade efter och insåg att det inte är så nytt längre. Du visade mig det för väldigt många år sedan.
Site Builder drivs av  Vistaprint